"Det behövs ett erfaret öga för att göra en sista bedömning av hur bergväggen kommer att bete sig vid sprängning". //Håkan Lorentzon, sprängexpert på Jehander.

Om sprängning och säkerhet

Håkan Lorentzon är sprängansvarig på Jehander sedan 2011, men har arbetat inom branschen sedan 1979. Han har sett branschen utvecklas – och bara till det bättre.

– När jag började i branschen arbetade man med kompressorer och handhållna bergborrmaskiner. Det insåg jag snart att man skulle skaka sönder av, men tack och lov har allt blivit bättre på det området, säger Håkan Lorentzon, sprängansvarig på Jehander.

Han berättar vidare hur utvecklingen gått framåt med bättre borrvagnar som gör rakare hål och därmed gör sprängningarna säkrare. Och om hur drönare skannar bergväggarna så att man kan göra en så kallad borrplan direkt i datorn, för att sedan trådlöst skicka över den till borrvagnen som då vet exakt hur borrhålen ska ligga.

– Det är mycket enklare och säkrare nu, men det behövs ändå fortfarande ett erfaret öga för att göra en sista bedömning av hur bergväggen kommer att bete sig, lägger Håkan Lorentzon till.

Stor skillnad mellan sprängningar

Det är också stor skillnad mellan de sprängningar man ser på olika byggen utmed vägar och i bostadsområden, jämfört med när man spränger i bergtäkter. I täkterna använder man till exempel aldrig gummimattor som man ibland kan se vid så kallade entreprenadsprängningar. Det är nämligen mycket större bitar som sprängs loss i täkterna när man laddar med uppåt 20 ton sprängmedel. Det är också därför det krävs rigorösa säkerhetsrutiner kring varje sprängning som dessutom filmas för att dokumentera händelsen.

– Det är mycket noggrannare nu för tiden. Det går inte att jämföra. Vi har bättre maskiner, bättre utbildad personal och ständig kompetensutveckling; för att inte tala om sprängmedlen. De är också mycket säkrare än förr, berättar Håkan Lorentzon.

Så hur går en sprängning till?

Dagarna innan skickar man ut information till närboende om att det ska sprängas i täkten. På dagen som man ska spränga gör man en laddplan utifrån drönarnas skanning av bergsväggen och så kallad hålavvikelseinmätning för att få rätt laddning i hålen så att stenkast från salvan minimeras.

Hålen fylls sedan med sprängmedel som kommer med lastbil och pumpas ner i hålen. Sprängmedlen består av två olika ämnen som blir explosiva först när de blandas i hålen.

Innan sprängningen sätter man sedan ut vaktposter med flera hundra meters säkerhetsavstånd som alla har radiokontakt för att bevaka att inga obehöriga befinner sig på området.

Därefter ljuder varningssignalen och själva sprängningen filmas för att dokumentera eventuella incidenter.

Till detta finns vibrationsmätare hos närboende för att följa upp att det inte blir för mycket vibrationer, vilket avgörs av avståndet mellan sprängning och husen samt vilket underlag det är. Hur mycket det får vibrera utan att skada omgivande fastigheter regleras i täkttillståndet.

Det är också avståndet till närboende som avgör hur stora laddningar det blir i täkten och därmed hur mycket berg som lösgörs vid varje sprängning, vilket kan vara allt mellan 20 000 och 100 000 ton.